Paus

Om jag nu har några trogna följare här så vet ni att det ekat tomt ett tag. Jag har en lite (ofrivillig) paus från spelandet då jag ligger efter med plugget. När jag inte äter, sover eller går på toaletten så (BORDE) jag plugga. Men frukta inte! Snart är jag färdig - går in i min nionde vecka av tio (låter som graviditet, haha) så jag måste läsa ifatt mig en del och sen är det prov och skit sista veckan där... Blir pirrigt, men jag tror faktiskt det hela kommer gå vägen. Det trodde jag inte när jag satt här för.... vad är det nu? 12-13 veckor sen eller? Aja... jag kan säga en sak i alla fall. Biologi är jäkligt intressant! Det trodde jag aldrig jag skulle tycka om ett teoretiskt ämne, haha. Jag har ju dessutom alltid förnekat att jag är ett läshuvud... men på något vis fastnar en del där inne i alla fall =)
 
Men jag bjuder på en liten bildl:
Mor och dotter som stökar i köket

Vi slänger oss drastiskt in i...........

..............en tråkig händelse. På grund av sin höga ålder så tyckte Döden det var dags för Torleif att följa med honom till underjorden. Men vad Döden inte visste var att................
..................... Torleif hade en så kallad Dödsblomma i bakfickan som ett ess i ärmen. På grund av den fina gesten glömde Döden helt och hållet bort varför han kom till överjorden från första början.Torleif fick tillbaka sin kroppsliga gestalt och tackade så hjärtligt.
 
Sen vankades det födelsedag för lilla Marie. Mamma Gerd hjälpte Marie att blåsa ut ljusen på den goda tårtan.
Marie blev en skelögd, näsvis lillgammal dam minsann. Gammelgammelfarmor Edla och morfar Torleif var självklart med och firade födelsedagsbarnet, likaså resten av familjen.
 
Mitt under en annan fest tyckte en av gästerna att han inte pallade mer. Med drinken i högsta hugg och armen kamratligt runt Dödens axlar vandrade de vidare.
 
Marie äter godsaker - pannkakor, mums!
 
Gerd och hennes mamma har lite kvalitetstid i soffan.
 
Och vips så var det Marie's födelsedag igen. Hon funderade länge på vad hon skulle önska sig innan hon blåste ut ljusen. Men vad det var har hon inte berättat för någon.
 

Syskon - tvillingar..... Ser ni den förtvivlade blicken hos Herbert och det förvånade uttrycket hos Gerd? Tyvärr så fick de bevittna sin mors död hemma i köket. Sådant sätter djupa spår i själen.
När man inser att det inte finns någon återvändo är sorgen ändlös...
Smärtan enorm...

Dement AB

Jag har spelat hela kvällen nästan och tagit en massa kort för det har hänt en hel del grejer. Och så tänkte jag ju då knåpa ihop en liten storyav det hela nu när jag stängde av spelet.
Men sekunden senare glömmer jag det och stänger av datorn! >.<
Så det får ju bli i morgon i stället. Sorry!