Välkommen till världen
Marlene kände sig hungrig, men när hon ställde sig upp var det som om någon sköt en pil in i magen. Först trodde hon att hon hade sträckt någon magmuskel vid rörelsen, men hon förstod sen vad som höll på att hända. Utom sig av smärta kunde hon inget annat än skrika och koncentrera sig på att andas.
Till slut kunde hon ta sig till sin säng med hjälp av familjen som hade hört hennes skrik. Trots inga bedövningsmedel klarade hon sig igenom värkningsarbetet. Tack och lov har hennes två bröder jobb på sjukhuset, så de assisterade.
Efter mycket krystarbete kände Marlene plötsligt hur allt tryck försvann. I en dimma av utmattning och eftervärkssmärta kände hon hur någt slemmigt placerades i hennes famn.
- Grattis syrran! Det blev en flicka, precis som du önskade, pustade ena brodern och torkade svett från pannan.
Efter mycket krystarbete kände Marlene plötsligt hur allt tryck försvann. I en dimma av utmattning och eftervärkssmärta kände hon hur någt slemmigt placerades i hennes famn.
- Grattis syrran! Det blev en flicka, precis som du önskade, pustade ena brodern och torkade svett från pannan.
Marlene såg ner på det lilla knytet som låg och kved på hennes bröst och hennes blick blev mött av de mest bedårande små ögonen någonsin.
Om Marlene hade trott att hon var kär i Louis så trodde hon fel. Kärleken som hon kände till den kletiga flickan var enormt starkare.
- Hej Irene, viskade hon och slöt ögonen.
Och nu undrar ni säkert förstås, som även jag gjorde, ifall jag hade sådan tur att Marlenes första barn skulle vara en fullvärdig arvtagare. Resultatet blev:
Jajemen! Irene är generation 7/10. Alltså fatta... det är inte långt kvar nu! Tre generationer till bara. Har jag samma tur som med Marlene, att det blir första barnet, kommer jag vara färdig inom nolltid. Förutsatt att jag spelar mycket då också haha.