Ett nytt liv blir till

Marie var i affären och handlade en hektisk eftermiddag. Meningen var den att hon skulle hem och baka inför nästa jobbdag då de skulle fira att en av forskarna hade kommit på ett botemedel för sjörbjugg. Trött och med lätt huvudvärk letade hon sig fram till hyllan med ägg. Vilken tur hon hade, det fanns ett paket kvar!
I samma sekund som hon kände kartongens sträva yta under sina fingertoppar kände hon även något lent och varmt emot sidan av handen. Förvirrad tittade hon upp från sin varukorg och såg in i ett par glittrande bruna ögon.
- Oj förlåt! ursäktade sig mannen och drog tillbaka sin hand.
Det tog någon sekund innan Marie hade hämtat sig. Hon granskade mannen som hade hy som välbakade pepparkakor och hår som en halmäng.
- Nej, förlåt mig, stammade hon fram och drog även hon tillbaka sin hand.
De stod leende och såg på varandra så pass länge att det började bli pinsamt, så Marie kände sig tvungen att bryta tystnaden.
- Ska du också baka?
- Va? Eh, nej.... jag gillar stekt ägg på limpsmörgås, svarade mannen och kliade sig nervöst i huvudet.
Hon kunde bara inte sluta stirra på hans underbara ögon.
- Vet du vad vi gör? Om jag köper äggen så kan du följa med mig hem....
Mannen tittade skeptiskt på Marie
- ... och när jag har använt de jag behöver så kan du få resten till dina mackor.
Han funderade en stund medans Marie stod med ett fånleende och glodde. Till slut sprack även hans läppar upp i ett bländande smile, varpå han nickade.
- Marie, skrattade hon och räckte fram sin hand
- Kory, svarade han med en blinkning.

På vägen hem glömde de allt som hade med bakning och äggsmörgåsar att göra. De frågade om jobb och favoritprogram på TV, familjesituation och fritidsysselsättning. Det gick knappt att undgå att Marie hade blivit blixtförälskad från första ögonkastet, för hon satt och fnittrade åt nästan allt som Kory sa. Sen att han verkade nervös i hennes sällskap tog hon som ett gott tecken.
Väl hemma så fortsatte de bekanta sig med varandra och Kory fick träffa resten av Maries familj. Äggen stod bortglömda i kylen.

Dagarna gick och de sågs nästan varje dag, om inte så hördes de på telefonen i alla fall.
Till slut bjöd Marie hem Kory på middag en fredagskväll. Hon bjöd på sin specialitet - vegeterisk pasta - och tända ljus.
- Hur har du haft det idag? frågade hon när hon dukade av.
- Jobbig dag på jobbet. Inget ville gå som det skulle, suckade han.
- Åh din stackare!
Hon ställde sig bakom Kory och började massera honom.
- Det där behövde jag verkligen.... tack!
Han vände sig om och deras blickar möttes. Marie kände i hela kroppen att nu var stunden kommen. Skulle det inte ske nu, så skulle det aldrig hända. Hon slöt ögonen......
Det var magiskt! Aldrig förr hade hon blivit kysst på det viset. Nej visst! Hon hade aldrig blivit kysst alls. Men det var som att deras läppar var skapta för varandra. Hand i hand försvann de in i Maries rum.....

Det var först efter ungefär två månader efter att Marie och Kory blev ihop som hon anade att något inte stod rätt till. Hon hade alltid gillat att baka, men aldrig haft bekymmer med att inte hinna bli färdig innan hon kände sig tvungen att äta upp allt!
Illamåendet gjorde inte saken bättre....
Hon förstod att den där första natten med Kory nu resulterade i att ett litet liv växte inom henne. Hon skulle bli mamma!
 
Månaderna gick och magen blev större och större. Marie kände sig så klumpig och stor, men så förväntansfull över vad för lite varelse som skulle komma ut. Att känna hur den rörde sig där inne var fantastiskt och hon brukade sjunga för barnet.

Just när Marie satt en kastrull på spisen en dag i nionde månaden kände hon hur det högg till i magpartiet. Hon var beredd på händelsen men inte på den fruktansvärda smärtan och skrek därför rätt ut. Morfar Torleif kom springande och fick panik när han förstod vad som höll på att hända.
När han väl hade lugnat ner sig så kunde han köra Marie till sjukhuset. Där hon födde en helt frisk lite pojke.
Välkommen till familjen, Gilbert!

Kommentera här: